måndagen den 15:e februari 2010

Tredje poängen

Ibland passerar man trösklar i sitt liv. Det som utmärker vissa av dem är att när man gått över dem glömmer man strax vem man var innan tröskeln var nådd. Man har liksom renoverat vissa delar av sin person och detta sprider sig i resten av tillvaron. Mina lägenhetsbyten är en sån tröskel, en två månader lång sådan.

Det som är intressant är kanske när man ser tröskeln komma och man vet att man kommer genomgå en episod i sitt liv likt den ovan nämnda. Vad gör det med valen man gör fram tills
man är framme?

Senaste veckan har bestått i att komma upp i tempo med diverse projekt. Efter Göteborgsresan var viljan på topp och den håller sig ännu uppe. POÄNG! Tröttheten smyger sig inpå mig, men mina avslappnande rekreationsövningar håller den stången.

Filmmusik är underligt: idag har jag jobbat med några varianter av en jingel till ett fiktivt nyhets-tvprogram i stil med "Aktuellt"s gamla, och med en twistad variant av afrikanska/haitiska trumbeat för scener med hög stress alt. extas.
Slå den kombon ni!

/S

fredagen den 18:e december 2009

Andra poängen

Idag vaknade jag 3 minuter innan min mobil va satt att väcka mig, och va helt utvilad. Jag fann det underligt då jag sovit ca 4.1/2 timmar. Sen stängde jag ögonen i tre minuter till i väntan på mobilen. När den "gav hals" vaknade jag igen och va så sjukt trött och kände mig precis som jag borde. Skönt att det ordnade upp sig och blev som man är van. 
Sen släpade jag mig upp och svor över min tråkiga frukost, hurrade över att jag äntligen fått en DN igen, svor lite mer bara för att och trillade sen ut i tvärkylan genom vilken jag styrde stegen till Hässelby Vårdcentral. Efter att ha väntat i halvdimma med selected ambient works vol 2 i lurarna fick jag komma in i ett rum och prata med en trevlig läkare. Tror att han va persier, jag älskar persiska människors brytning när de pratar svenska. 
Av bara farten gick jag sen in i ett annat rum och fick en spruta i min minst viktiga axel och sen lämnade jag Hässelby Vårdcentral. 
Var i denna ovanstående historia finns då vuxenpoängen? 
I faktumet att jag överhuvudtaget gick upp.
I stordådet att gå ut i kylan
I mainstreamingen att ta vaccinet
(Det fanns tillfälligt en poäng för det spontana uppvaknandet utan mobilens hjälp som emellertid drogs in då jag somnade om)

Sen är det frågan om det inte ska dras av en poäng för faktumet att blev så sjukt besviken när jag gick miste om jullunchbuffén på SIDAs restaurang. En svettig potatis med lite svettig lax och lite svettig sallad förslår EJ. 

Innan denna dag är slut ska jag ha avslutat mina julklappsinköp. Det känns underbart att känna sig så avslappnad inför detta. Även de mest loja personer blir ju så stissiga med just juklapparna och springer omkring som yra höns med femhundringarna i högsta hugg. 
-"Snälla! Låt mig få köpa allt! Nu! Jag köper allt!!" 
Årets julklapp: ALLT!


torsdagen den 26:e november 2009

Första poängen

Hej

Detta är det första inlägget i denna blogg. Det är meningen att jag här ska redogöra för saker som händer mig. Som titeln på bloggen berättar så är temat för diskussion saker som rör vuxenpoäng men inläggen kommer kanske inte alltid innehålla en klar referens. Hur som helst.

Idag har jag varit på föreläsning och lärt mig om musikrättigheter i filmsammanhang. Gästläraren är bra men förvirrad. På vägen dit kände jag en våg av osäkerhet inför framtiden. Jag kan inte komma på varför nu men jag fick helt plötsligt känslan av att jag inte kommer kunna jobba professionellt med det jag vill. Inget nytt under solen dock. Dessa funderingar och osäkerhetskänslor hör till vardagen och är inget att fästa sig vid tycker jag. De kommer med posten nån gång i månaden sådär och det är inget att spara på. Släng!
Jag satte upp en JÄTTESTOR skylt på min ytterdörr igår där det står: "INGEN REKLAM ELLER GRATTISTIDNINGAR!!!!..." osv.
Om man kunde sätta upp en skylt på porten där oväntade, oönskade känslor kommer in i en så hade jag gjort det.

Jag ska få en inneboende förmodligen. Det är väll några poäng där tror jag. Inte jättemånga men iallafall en av de många bäckarna små.

Jag har tänkt ikväll på faktumet att jag får skuldkänslor för saker väldigt lätt. Men jag har också tänkt på att jag har rätt att säga vart min gräns går och ingen har rätt att döma mig för det. Jag är mig själv närmast som alla andra och det är ok.
Där kom några poäng också tror jag. Jag gör mitt och där tar det slut. Låt hjältarna arbeta ihjäl sig!

/S